En vandring genom Döda Fallet, en timmes bilresa från Sundsvall, bjuder på en sagolik naturupplevelse som samtidigt vittnar om naturens skörhet.
En vandring genom Döda fallet underlättas av en viss okänslighet inför höjder och ett par bra skor.
Vid en första anblick känns det som ett riktigt motionspass. Fördelen är att alla kan ta denna promenad helt i sin egen takt, och även den långsamme klarar det under timman. På en del ställen lutar det kraftigt nedåt och på andra ställen är det uppför som gäller. Från rampen som leder ner till älvfåran finns det olika alternativ att välja på, beroende på hur rörlig man är. Naturstigarna genom skogen kanske är det som bjuder på mest magi och äventyrskänsla.
Magnus Huss,”Vildhussen”
Döda fallet är också berättelsen om Magnus Huss ”Vildhussen” som 1793 anställdes som chef för ett projekt vars syfte var att leda om vattnet genom en kanal för att skapa en flottningsbar timmerväg och samtidigt sänka nivån på Ragundasjön. Men det här var ingen ny tanke, berättar Robert Falk, kanske den turistguide som varit med allra längst vid Döda Fallet.
– Redan drygt tjugo år tidigare hade man låtit undersöka Indalsälven, som varken kunde användas som en transportväg för båtar eller timmerflottning, eftersom det stora vattenfallet var så högt att virket splittrades mitt itu. Invånarna i Ragunda och Stugun ansåg att det var nödvändigt för att få farbara vattenvägar i händelse av ett eventuellt krig, för att flotta timmer och få bättre laxfiske samt ny odlingsbar jordbruksmark.
Det är en märklig och mäktig upplevelse att blicka ut över det som en gång var Ragundasjön. På fyra timmar under natten mellan den 6 och 7 juni 1796, tömdes sjön på allt sitt vatten, cirka 300 miljoner kubikmeter.
Gustav III gav sitt tillstånd till Magnus Huss att börja gräva. Tre år senare var katastrofen ett faktum. Natten den 6 juni 1796 bröt det påbörjade kanalbygget genom en sandås och på ett par timmar tömdes den stora Ragundasjön och Storforsen blev Döda Fallet.
Den flodvåg som sköljde ned i Indalsälvens dalgång rev med sig hus, båtar, träd, kvarnar, sågar, bryggor och fiskeanläggningar. Ragundasjön blev en gigantisk flodvåg som mynnade ut vid kusten. Vildhussen hade nu slutfört det uppdrag som skulle omtalas som den största naturkatastrofen i svensk historia, Döda Fallet. Men Robert Falk berättar idag att historien inte tog slut där.
– Det rättsliga förfarandet kring katastrofen tog nästan 200 år att lösa. Den sista rättegången ägde rum 1975. Men då konstaterade Högsta domstolen att ingen befanns ansvarig för detta och att det var sannolikt att katastrofen skulle ha inträffat i alla fall, förr eller senare.
Den roterande läktaren, en av Sveriges största utomhusscener.
Under vandringen längs rampen kan besökaren spekulera över vad som egentligen hände med Vildhussen. För den intresserade finns det skyltar med historisk information längs med vägen om det som en gång var Storforsen. Här kan man läsa att forsen länge var ett problem för de som bodde uppströms Indalsälven. Det berättas om timret som flottades och bröts sönder i fallet. Laxen som hindrades från att vandra längre upp i älven och att det hos många fanns en dröm om att skapa en vattenled ända från Östersjön upp till Storsjön.
I anslutning till Döda Fallets ramp, finns även Sveriges största utomhusscen, en roterande läktare som under sommarhalvåret finns tillgänglig för teaterarrangemang. När man sitter på denna vridläktare kan man se ut över det otroliga landskapet samtidigt som man serveras skådespel. I år har pjäsen ”Dunderklumpen”, efter Beppe Wolgers saga med samma namn, spelats under hela juli månad. Men är det någonting Robert Falk vill förmedla till framtida besökare, är det inte bara den häftiga upplevelsen att titta på ett vattenfall utan vatten, utan även känslan man får av vad vattnets kraft kan innebära för en hel region.
Döda Fallet är en av Jämtlands mest besökta sevärdheter med över 50 000 besökare per år.
Unesco antog 1972 en konvention om skydd för världens kultur-och naturarv, världsarvskonventionen. Sverige anslöt sig 1985 till konventionen och har idag femton objekt klassade som världsnaturarv. Från 2014 pågår ett arbete med att även nominera Döda Fallet till världsarvslistan över platser så unika och värdefulla att bevara.
Döda Fallet är en av Jämtlands mest besökta sevärdheter med över 50 000 besökare per år. Sommarnatten den 6 juni 1796 drog det virvlande vattnet bort från Norrlands vildaste älv. På några få timmar tömdes den nästan tre mil långa Ragundasjön på allt vatten och en 25 meter hög våg svepte genom landskapet hela vägen till kusten. Där vattnet förr forsade kan man nu gå omkring och studera jättegrytor och andra vackra stenformationer.
